Dagens inlägg ska helt och hållet handla om min älskling, Anna, som betyder allt för mig!<3

Vi träffades faktiskt första gången i sandlådan vid 1 års ålder men skildes åt men 12 år senare så träffades vi igen, och den här gången hamnade vi i samma klass. Jag visste inte riktigt vad jag tyckte om Anna, Elisabet och Sophie till en början, jag gillade dom inte men jag ogillade dom inte heller. Jag umgicks aldrig med dom eftersom att jag hade de andra, de som jag inte gillade men inte vågade bryta mig loss ifrån.

I alla fall, i slutet av 8:an fick jag nog och började umgås med Anna och de andra, en beslut som var det bästa jag någonsin har gjort! Jag märkte på en gång att Anna och jag hade en hel del gemensamt och jag klickade verkligen med henne.

Och så kom den dagen i maj, dagen för balen som alltid hålls för dem i 9:an och Anna, jag, Elisabet och Sophie skulle åka tillsammans. Och så åker vi till Annas parkering för att hämta upp henne och herregud... Hon var så vacker i sin blå-gröna klänning och det var då, inte innan och inte efter som jag insåg att jag hade känslor för henne, som inte kunde jämföras med vänskap.

På skolavslutningen så hade jag ångest eftersom att jag skulle bli tvungen att vara ifrån henne. Men jag åkte upp till hennes land; en sak ledde till en annan och den 2/2-08 förklarade vi våran kärlek till varandra, någont som förändrade mitt liv drastiskt.

Jag skule vilja säga att det var kärlek vid första ögonkastet men eftersom att det inte var förrän balen som jag insåg så var det kanske inte det... I alla fall inte som andra skulle se det.

Jag vet inte varför jag föll för henne, eller de vet jag, men jag har inte en specifik anledning; hennes ögon, läppar, kropp, personlighet; allt det för en att smälta, på ett sätt som inte kan beskrivas.

Trots att vi har haft våra upp- och nedgångar så klarar vi det, kan vara för att vi är bästa kompisar också eller för att vi älskar varandra, jag vet inte... Men jag vet att den personen som jag för allid vill leva med heter Anna.

Hennes sätt att få mig att känna mig trygg och hemma, hennes sätt att få mig att inse att hon är lojal, trogen och på riktigt; det är det som får mig att inte kunna se ett liv utan henne, det går inte!

Jag älskar henne verkligen, på ett sätt eller ett annat och det kommer jag alltid att göra, oavsett vad som händer, eller inte händer...

Heh de va allt för den här gången, nu ska ja plugga matte, guuud va kul! *så oentusiastisk som man någonsin kan bli!*

Hare<3