Dagens inlägg ska helt och hållet handla om min älskling, Anna, som betyder allt för mig!<3

Vi träffades faktiskt första gången i sandlådan vid 1 års ålder men skildes åt men 12 år senare så träffades vi igen, och den här gången hamnade vi i samma klass. Jag visste inte riktigt vad jag tyckte om Anna, Elisabet och Sophie till en början, jag gillade dom inte men jag ogillade dom inte heller. Jag umgicks aldrig med dom eftersom att jag hade de andra, de som jag inte gillade men inte vågade bryta mig loss ifrån.

I alla fall, i slutet av 8:an fick jag nog och började umgås med Anna och de andra, en beslut som var det bästa jag någonsin har gjort! Jag märkte på en gång att Anna och jag hade en hel del gemensamt och jag klickade verkligen med henne.

Och så kom den dagen i maj, dagen för balen som alltid hålls för dem i 9:an och Anna, jag, Elisabet och Sophie skulle åka tillsammans. Och så åker vi till Annas parkering för att hämta upp henne och herregud... Hon var så vacker i sin blå-gröna klänning och det var då, inte innan och inte efter som jag insåg att jag hade känslor för henne, som inte kunde jämföras med vänskap.

På skolavslutningen så hade jag ångest eftersom att jag skulle bli tvungen att vara ifrån henne. Men jag åkte upp till hennes land; en sak ledde till en annan och den 2/2-08 förklarade vi våran kärlek till varandra, någont som förändrade mitt liv drastiskt.

Jag skule vilja säga att det var kärlek vid första ögonkastet men eftersom att det inte var förrän balen som jag insåg så var det kanske inte det... I alla fall inte som andra skulle se det.

Jag vet inte varför jag föll för henne, eller de vet jag, men jag har inte en specifik anledning; hennes ögon, läppar, kropp, personlighet; allt det för en att smälta, på ett sätt som inte kan beskrivas.

Trots att vi har haft våra upp- och nedgångar så klarar vi det, kan vara för att vi är bästa kompisar också eller för att vi älskar varandra, jag vet inte... Men jag vet att den personen som jag för allid vill leva med heter Anna.

Hennes sätt att få mig att känna mig trygg och hemma, hennes sätt att få mig att inse att hon är lojal, trogen och på riktigt; det är det som får mig att inte kunna se ett liv utan henne, det går inte!

Jag älskar henne verkligen, på ett sätt eller ett annat och det kommer jag alltid att göra, oavsett vad som händer, eller inte händer...

Heh de va allt för den här gången, nu ska ja plugga matte, guuud va kul! *så oentusiastisk som man någonsin kan bli!*

Hare<3

Jaha, imorn så blir flickvännen 18 år! Ser verkligen fram emot det! Vet inte riktigt varför, hon blir ju inte en ny människa eller nåt, men att bli 18 är något stort =D Jag vet inte om hon kmr att uppskatta presenten som ja har köpt, den kanske är lite barnslig men den betyder något, för mej och förhoppningsvis för henne med, om inte nu så småning om =)
De va väl att för idag...
Hare<3

I never knew that one word could mean that much

I never would have guessed that I'd get to hear it

Not this soon, not now

But I did and I'm forever thankful

I'm thankful for that word

I'm thankful for that 'yes' that made my life

Vad gör man om man vet vad man vill göra men är rädd för att ta steget? Vad gör man om man, utan att tänka efter, ger efter och förstör allt? Är det inte rätt att ge efter och riskera allt om det är det som känns rätt?

Vad gör man om all känns rätt men det är fel?

Vad gör man om det enda rätta är fel...? Vad gör man då?

Vad gör man när ens kärlek svalnar? Vad gör man när den man älskar inte framkallar andnöd? Vad gör man när man inte känner något för personen framför en? Vad finns det att göra?

Skulle det finnas ett alternativ som inte skadar någon? Skulle det finnas en väg som var lätt för båda att gå? Skulle den vägen, som var smärtfri och lätt vara den bästa eller måste man ta den vägen som gör ont, den vägen som är svår för att komma fram till en lösning? Finns den lätta och smärtfria vägen ens på riktigt eller är det bara en sån väg som existerar i filmer, i historier, som slutar lyckligt där mannen får kvinnan och de lever lyckliga i alla sina dagar?

Jag tror att den vägen som är svår, och den som gör ont är den vägen man ska ta, för under tiden man färdas på den så utvecklas man, både som par och som person, man vet vad man vill och vad man inte vill. Det lättaste sättet att älska är att låta dn andra vara sig själv. Men om den man älskar hindras från att vara sig själv då? Om den man älskar inte lever sitt liv? Ska man inte få gå in då, säga ifrån och påpeka, eller ska man låta det vara? Bara låta det va och låta den man älskar sköta problemet helt själv?

Kan man göra något för att hjälpa personen eller ska man bara vänta och låta personen hjälpa sig själv? Ska man låta personen man älskar göra allt själv och ska man låta personen man älskar se sin älskade inte gra någonting utom at stå och se på?

Borde man inte gå in, säga ifrån och påpeka? Borde man inte det?

Jag trodde inte på kärlet vid första ögonkastet, jag trodde inte på evig kärlek. Jag trodde inte på att kunna älska någon man inte har träffat och jag trodde inte på att kunna älska någon på avstånd. Jag trodde inte på långdistansförhållanden och jag trodde inte på att man kan ta en paus i ett förhållande. Jag tror på det nu.

Kan man som en del i ett förhållande bara ge efter och låta den andra delen vinna? Kan man bara ge upp och låta det vara? Kan man ta en paus och ge upp allt som hade med kärlek att göra för ett tag? Om man kan det, kan man bara fortsätta där man var sen eller måste man börja om från början? Finns det någon möjlighet? Kan man göra så? Klarar ett hjärta av det? Klarar två hjärtan av det?

Vad gör man om man älskar någon så mycket att det

inte finns något man inte skulle göra för henne??

Som i filmen; Livet är underbart =D
Idag har allt bara flutit på, allt har funkat och de kan inte bli bättre!

Dagen började i och fr sig med att ja va tvungen att gå till skolan. Men sen blev de bara bättre, ja kom till skolan på 20 min när det vanligtvis tar 50 min, eftersom att ja använde mig av den otroliga uppfinningen; cykeln! Sen så hade vi religion, tråkigt som fan och man kände av att man inte har skrivit för hand på en vecka XD Sen så hade vi ingen mentorstid, lunchen va ätbar, vi hade mediekommunikation och sen va de slut =D Antonio, den ängeln, lät oss slippa både spanskan och webbdesignen =D Så Anna, Linnea och ja bestämmde oss för att gå till Jakan och medan vi lämnade tillbaka ett par pennor så passade vi på att köpa årets första mjukglass; underbart!<3

Sen kommer man hem, fortfarande underbart väder och så upptäcker man att mamma inte kund vara på bättre humör, underbart!

Sen så kommer man på att man ska sov hos älsklingen på lördag =D

På tal om älsklingen; ja skulle blogga om henne innan men ja hade inte tid =P Så be får bli nu istället =)

I lördags när vi låg i sängen, eller om de va i söndags.. skit samma; så låg vi och pratade och så helt plötsligt så börjar hon retas... Jag blv chockad, hon brukar inte göra det! Men ja gillade det, de va kul att kunna skämta med henne, at hon skämtade med mej utan att vara rädd för att ja skulle bli arg =P Ja tycker om att känna att hon känner sig trygg med mej, att hon kan göra saker och inte vara orolig över va ja ska tycka om det hon gör...
Älskar min Anna<3

Jaa...de va väl det då =P
Hare<3

Hej och hå, nu har påskharen vart här XD

Jag vet inte varför denna uppstådelsen över påsken uppstår varje år men jag klagar inte, det medför ju att alla som går i skolan fåren vecka ledigt och alla som jobbar har ju en del röda dagar att spendera. Jag vet att de är p.g.a Jesus och hela den baletten som man firar påsk men hur många i Sverige är genomkristna idag och hur många är det som egentligen bryr sig om hur Jesus levde och vad han gjorde för 2,000 år sen? Det är nog inte så många som man skullevilja tro. De flesta som firar poåsl i dagens läge gör det nog för att de e en inprintad tradition och något man gör. Barnen gör det ju för att få sina påskägg och för sedan vidare traditionen med godisutdelande ochpåskpyntande vidare till sina barn som vill ha påskäg osv.

Visst, ja vill också ha påskägg, det är ju e del av påsken, men jag bryr mej inte de minsta om Jesus. Visst han va en cool snubbe men inte mer än så...

Idag så fick ja mitt "påskägg" en choklad kanin som tagit med sig 500 kr =D Hah ja vet redan va ja ska spendera dom pengarna på; ett nytt minneskort till kameran så att ja kan ta mer än 7 bilder på McFly konserten som infaller om 28 dagar =D

Jag har inte gjort så mycket idag utom att städa eftersom att Annas familj och hon kommer över senare för att äta middag =D Jag har målat hönan också XD Hah hon såg lite blek ut så ja bättrade på det hela med lite rött nagellack =P Blev ganska nöld med what I accomplished =P

Aja, nu ska ja nog passa på att göra mej iordning innan syrran och hennes boyfriend vaknar och barrikerar hela badrummet med hårfixande och kajalpåtagande =P

((Påsk))Hare<3 ;)

Detta är vad jag lyckades med under tiden

jag bättrade på färgen på naglarna XD

Jag måste bara få berätta om de underbara dagarna som passerat =)

I tisdags så åkte mamma och pappa iväg för att jobba, vilket betydde att ja skulle vara i princip ensam hemma i två dygn eftersom att pappa jobbade ganska sent så ja bad Anna att sova över, vilket hon gjorde så vi hade hela dagarna till att göra va vi ville och de va underbart!

Jag gick och hämtade henne i centrum på tisdagen och passade på att handla godis till hennes påskägg((som för övrigt innehöll ett par heta underkläder som ja fick se redan på onsdagen)) på en gång och så gick vi hem, spenderade dagen, som ar perfekt och kollade på en film på kvällen. De följande dagarna var liknande men minst lika perfekta och när hon skulle hem på torsdagen så var de grymt tomt, överallt... Saknar henne jättemkt<3

Aja... de finns inte så mkt mer att berätta som inte borde censureras =P

Juste, på tisdagen då vi kom hem så spenderade vi nån timme i solen och tog lite bilder; här kmr en av dom =)

Hare<3

Vi hade lite kul med kameran i solen =P