Gosh, you are good-looking!

Ena sekunden går det bra, då tänker jag inte alls på det. Nästa sekund är värre eftersom att jag då inte kan släppa det alls. Varför kan jag inte bara bestämma mig för hur jag känner, bestämma åt mina känslor och köra på det som bestäms? Nej, istället väljer jag den som känns bäst för tillfället, istället kör jag på den som passar humöret. Men jag kan inte fortsätta så länge till för snart är det för sent för att ångra sig. Snart är det försent...

ÅNGEST!!

Det är så man kan beskriva sinnestillstånd just nu. Jag fick just reda på att testet som jag måste göra för att kunna ha en chans att söka till Napier University kommer att ske över telefon eftersom att jag inte kna åka dit och göra det bara hux flux. Snälla någon, skjut mig! Jag klarar inte det här! Ska jag gå runt och vara hemskt oroligt och på spänn, skita på mig varje gång telefonen ringer bara för att jag vet att dom kommer ringa? Jag klarar inte av sånt. Jag får ångest bara jag vet att de kommer ringa. Att jag inte kommer veta när gör bara saken värre. Dom kommer bergis ställa en massa frågor, svåra frågor. Jag kommer inte fatta börja stamma, inte veta vad jag ska skriva, säga fel och sen är det kört. Jag är körd. Jag kan lika gärna bara skita i att skicka in ansöka. Det är så jag vill tänka - även om jag vet att jag aldris skulle förlåt mig själv för det. Aja, gör jag det så har jag i alla fall försökt, det är allt jag kan göra...

I'm getting sick of the mere thought of that that thought crossed my mind.

I should be ashamed...

Ärligt talat så börjar jag blir orolig. På riktigt den här gången. Det är mer eller mindre det enda jag tänker på och jag vet inte om du vet det eller inte. Eller det är klart att du inte vet men jag vet och jag vill så hemskt gärna bara att du ska svara, bara några ord räcker, bara så att jag vet.

Jag skulle inte klara av om du försvann, du har betytt för mycket för mig, du har varit för mycket för mig. Du har hjälpt, förstått och lyssnat för mycket för att kunna försvinna såhär, nu.

Nu av alla gånger när det är så mycket jag vill prata med dig om. Nu när allt händer. Nu när jag verkligen behöver dig.

Du ska veta att jag saknar dig otroligt mycket, mer än jag vågar erkänna för någon annan eller mig själv. Saknar dig och vill att du ska komma tillbaka...

Saknar dig<3

Rollo-kolor är beroendeframkallande som fan... Har ätit alldeles för många.. =(

Kan man älska en person men samtidigt vara kär i en annan?
Eller är det helt omöjligt?

Endast rösten får mig att rysa. Det finns inget vackrare<3