Idag på historialektionen så kom det upp en historia om en tjej som genomgick ett könsbyte och blev man. Klassen verkade dock inte fatta att oavsett vilket kön man hade innan så är man det motsatta efter bytet! Är man kvinna innan, och blir man, så säger man inte 'hon' till honom sen. Detsamma gäller en kille som blir tjej, man kallar henne för 'henne' och inte för honom. Vissa gav ifrån sig kommentarer som 'Ursch' och 'Gud va äckligt' men va fan! Seriöst? Vi lever på 2000-talet!

Sedan kom vi in på en diskussion angående, eller de va ingen diskussion, men någon sa, kommer inte ihåg vem, att man kanske skulle ha mindre behov av att byta kön om alla ideal försvann och det inte fanns någon speciell press på kvinnor för att de är kvinnor och på män för att de är män. Läraren sa att så var det och då blev jag arg, märkte att Anna reagerade också. Att vara transexuell innebär att man anser att man föddes med fel kön och att man är en annan person, en annan sexualitet, oavsett könet som kroppen man finns i har.

Ordboks definition: Transsexualism är ett tillstånd då en person har en permanent upplevelse av att tillhöra det kön som är motsatt ens biologiska. Den transsexuelle uppfattar sin fysiska kropp som felkönad, och önskar vanligen förändra den så den bättre passar det upplevda könet, med medicinsk och kirurgisk behandling.

Alltså, att man är transexuell och genomgår ett könsbyte har ingenting att göra med omvärlden och alla dessa otroligt onödiga ideal som vi lever med idag utan det är någonting man föds till.

Visst kan det vara så att vissa känner ett behov av att ändra kön, delvis pga idealen och på grund av att man kanske är homo- eller bisexuell och känner att man inte kan bil accepterad om man inte byter kön, och därav blir heterosexuell. Visst så kan det vara men då kan jag tala om att man måste, för att få genomgå ett könsbyte, först genomgå en massa psykologiska tester och gå i terapi, bara för att man ska försäkra sig om att personen inte bara är osäker på sin kropp tack vare idealen eller osäker på sin sexuella läggning på grund av omvärlden.

Så snälla, fatta att man kallar inte inte en kille som genomgått ett könsbyte för han efter bytet och detsamma gäller tjejer. Transexualitet innebär inte heller att man är rädd för att leva upp till idealen, det är att man anser att man blivit född med fel kön - punkt slut!

Nej, nu ska jag inte tråka ut er mer! Borde egentligen göra läxor men eftersom att jag lovat Danni att jag skulle träna med henne så får jag väl palla mig dit xD Jag tycker egentligen att de ska bli skönt - önskar bara att jag inte hade så mycket läxor hemme som väntar på mig när jag kommer hem =/

Hare<3

Vet inte varför men idag har jag, som vanligt, varit på skit humör! Det enda som fick mig att må bra idag var när jag åkte med mamma och pappa för att handla julklappar!

Har ingen aning om varför jag är på dåligt humör hela tiden men jag vet att det går ut över alla runt om mig - mest över Danni, eftersom att ingenting är hennes fel - förlåt för det<3

Blir bara så irriterad på allt och alla när jag är trött! Jag vet att jag borde tänka på att inte ta ut det över andra men samtidigt är jag för trött för att bry mig. Förlåt för det<3

Jag pratade med en lärare idag och jag insåg en massa, tack vare att hon 'visade' mig hur jag ska tänka. Jag tänker säga upp mig på söndag. Det går inte att jobba kvar. Jag har för mycket just nu. Det är för mycket. Det är ångest över att prestera i skolan, det är ångest i allmänhet. Det räcker som det är. Jag behöver inte ha ångest över att prestera på jobbet. Det måste jag ha för att gå dit eftersom att jag inte tjänar något om jag inte presterar och tjänar jag inget hade jag lika gärna kunnat stanna hemma och pluggat eller nåt istället. Ångest!

Jag har ångest över att vara som jag är. Det känns inte som om jag är jag. Det känns som om jag har en mask på mig som inte tillåter mig att vara mig själv. På sistone har jag börjat bli mig själv allt mer men det går inte fort. Jag börjar sakta men säkert bli mig själv. Hoppas bara att jag lyckas komma hela vägen innan jag blir nertrampad igen. Jag klarar inte av det. Därför är jag så glad att jag har de människorna runt mig som jag har. Älskar er, det vet ni, jag vet inte vad jag skulle göra utan er!

Jag vet inte varför jag inte kan bara mig själv. Jag har alltid haft dåligt självförtroende, något som Anna ändrade på - det finns inget som jag mått så bra över att ha som att ha Anna - Älskar dig gumman!<3

Hur som helst - läraren och jag pratade om att jag borde tänka mer på mig själv. Vara mer självisk i vissa lägen men det kan jag inte. Jag vet inte varför men jag kan inte må bra om inte de omkring mig mår bra. Det kanske inte verkar som om jag bryr mig i vissa lägen men så är det inte. Men ibland är det bara så att man inte orkar. Ibland orkar man inte. Man kan inte kräva det av en annan människa - att vara 1,000% engagerad i allt hela tiden! Det går bara inte...

Jag ska verkligen försöka ändra på mig och min depperiod men jag kan inte lova någonting. Jag måste bara få ordning på allting och få det på rätt sida. Det känns inte bra just nu men jag har inget val. Jag måste. Gör jag inte det kommer jag gå in i väggen, jag kommer inte klara av det.

Jag har ingen aning om hur jag ska klara av det men jag måste. Det är samma sak med mina betyg. Jag måste få de jag vill ha. Får jag inte det kan jag kyssa min utbildning i Skottland goodbye och då är det kört - helt och hållet. Det får verkligen inte hända. Gör det det vet jag inte vad jag gör. Jag vill inte veta vad jag gör.

Så jag be om ursäkt till alla som jag har varit elak emot, snäst åt eller något sånt. Det är inte medvetet, det är bara för att jag är stressad och trött, irriterad och allmänt ur fokus bara. Förlåt för det och jag ska verkligen försöka ändra mig - det lovar jag!

Nej, nu ska jag inte tråka ut er mer med det här men jag var tvungen att skriva av mig...

Hoppas ni får en underbar fredagskväll tillsammans där ute, nu ska jag kolla på tv...
Hare<3

Gud jag blir sååå arg! På alla! Hatar verkligen den gär världen! Ingen fattar...

En tjatar om att jag ska stanna hemma och om vad jag ska göra, en annan klagar på allt jag gör och vad jag gör för fel när jag väl gör det, en trejde lämnar mig med allt och den fjärde bara blir besviken.

Jag orkar inte... Jag är så trött på alla som bara blir besvikna och arga, dom som säger att jag är misslyckad och korkad. Det gör ont. Men det verkar inte vara någon som fattar att dom orden skär in i själen. Det verkar inte vara någon som inser vad de orden gör med mitt inre. De skär och sliter, karvar och gräver, mosar och stampar, drar och pressar tills det enda som finns kvar är ett mosat hjärta som slår sina sista slag för dem som gjort det, för dem som fick hjärtat att spricka, för dem som inte fattade vad de hade gjort.

Ibland vore det bättre om man bara kunde försvinna och komma tillbaka när de som skadar en, som sårar en, som gör en till en osäker liten flicka igen bara har försvunnit. Man borde kunna göra det...

Bara för att jag vill vara med dej så blir det fel. Bara för att du inte tycker som jag så blir det fel. Bara för att vill göra si, och jag så, så blir det fel. Varför blir det fel? Jag älskar ju dej och vill inte tjafsa...Det är så otroligt onödigt. Det känns bara som om du hela tiden måste ha hjälp. Som om du inte vill själv. Som om du kan men inte göra det ändå. Varför?

Det funkar på mitt sätt men ändå så vill du inte välja det. Du väljer hellre den lätta vägen. Den vägen som inte kräver något.

Jag vet inte men det känns som om du inte vill. Jag vill att du ska vilja men vill inte att du ska göra något du inte vill... Jag älskar ju dej<3

Nu har det börjat - fjortisarna bölar bara för att någon riskerar att åka ut! Det orkar jag verkligen inte med! Jag klarar inte av alla wanna-be-fans som skriker och gråter ögonen ur sig i direktsändning medan de ringer upp sin veckopeng bara för att ha någon kvar. Patetiskt? Ja! Enligt mig så är det det! Visst - jag har blivit ledsen när någon åkt ut men jag har inte suttit och bölat i direktsändning bara för att få lite uppmärksamhet här i livet!

Och hur fan kan Nicklas åka ut! Hur fan går det till? Visst han kanske inte var bäst ikväll men hans uppträdanden i helhet har helt klart varit bättre än Eddies, inget personligt, men så är det! Hoppas bara att det inte var på grund av alla fjortisar för då kan jag lova att så fort jag kan så spränger jag alla fjortisar i luften med bomber placerade i brunkrämstuber - det lovar jag! ((Tess - du kan känna dig skonad!<3)) Jag blir sååååå irriterad!
Det enda man hör så fort Jihde ska säga något är dom där förbannade fjortisarna som skriker och skriker! Dom skiker när de vill ha någon kvar, de skriker när den åker ut, de skriker när de blir kvar! De skriker när det är tyst. Med andra ord, dom är aldrig tysta... Men det är dom ju inte annars heller så va fan förväntar vi oss?

Aja, nu ska jag göra mig i ordning och skriva lite - sen är det dags att sova =P
Hare<3

But even though you leave it doesn't make it go away... It's still there.

You need to realize that. Otherwise it's gonna hurt really, really bad...

Vem är du? Du ska inte ens vara här? Du borde inte vara här? Du är bara ersättning, du är inte här på riktigt. Du verkar tro det, men det är du inte. Tro inte att du är någonting du inte är. Varför ska jag gilla dig? Du ska inte ens vara här. Varför är du ens här?