Nu är det dags att sova. Vill inte sova för då kommer jag vakna upp imorn till prov och jag vill inte.. jag kan inte =/ Aja, vi får hoppas på att det går bra - ska ju upp halv 7 imorm med...orka! =(

Nej nu ska jag sova, sov gott på er!

Hare<3

  Ingen rör sig. Inget rör sig. Allt är stilla och tyst. Inte ens vinden rör platsen som längre varit orörd. Inga fåglar kvittrar, inte ett djur kan ses för ögat och så förblir det. Himmelen är grå och monoton, kall och tom. Inte en glimt av sol någonstnas. Träden står stilla, helt stilla med tanke på bristen av vind och grenarna är kala och gråa, precis som himmelen. Finns inga löv som rör på sig, inte ens de få tuvorna av gräs som är kvar på marken svajar. Så fort man tar ett steg in på platsen så knastrar det under fötterna och om man inte ser sig för går man in i någonting. Kanske en lastbil av plast eller en spade, båda lika gråa som himmelen.

   Det som en gång var en färgglad plats, fylld med liv och glädje, fylld med skratt och lek har förvandlats till en grav. En plats där ingen är, en plats som är glömd. Överallt finns saker som bevisar att det en gång var en omtyckt plats men samma saker antyder att platsen nu är bortglömd. Ingen kommer ihåg den längre. Den en gång klippta gräsplätten är igenväxt och träden som då var gröna, täckta av gröna löv och fyllda med röda bär, är nu endast en stam med några grenar. Stenarna som då bestegs är täckta med mossa och en svag kontur av en grusplätt ses.

   Ingen rör sig, inget rör sig. Ingen bryr sig om platsen eller minnena som finns kvar, trots att alla tror att de har glömt. Alla förtränger minnena som är bevis på att vi alla har umgåtts, att vi alla kunde vara tillsammans. Minnena visar att vi kunde, även om vi inte visste om det, leva tillsammans och klara av det. Ingen bryr sig om att det som hände var unikt. Det som hände var på riktigt. Alla var tillsammans, alla var där. Trots skillnaderna mellan oss alla så var vi 'vi'. Vi hade våra koder och idéer, våra tecken och gömställen. Men trots detta så är det glömt, förträngt och förlorat. De dagarna kommer aldrig igen och minnena, tillsammans med platsen som en gång var en älskad plats, förblir glömda och bortknuffade.

   Platsen är och förblir orörd, det kan inte ens vinden ändra på.

Se till vänster så hittar ni det =D

Kanske inte den mest aktuella frågan men det är ändå viktigt<3

Trots att jag inte sov nätan någonting i natt så är jag inte så trött som jag trodde att jag skulle vara. Pappa väckte mig runt 8 och sen var det bara att ställa sig upp och gå in i duschen, även om jag halvsov medan jag gjorde det xD
Sen fick jag i mig te och då var det lugnt<3

Idag händer det inte så mycket - tre lektioner och sen bär det av hem igen men jag kmr fan somna under en lektion - jag känner det på mig. Plus att jag har ångest över att jag inte kommer kunna filosofi provet... Ursch!

Nej, nu ska jag starta på min andra kopp te och skriva lite innan det bär av till skolan - pappa kan skjutsa idag =D
Hare<3

Uttråkad? - Ja! xD