Löven ändrar färg för att sedan falla. Himlen går från ljusblå till mörkgrå. Solen skyms av mörka moln och regnet faller, smattrar mot fönsterrutan medan man sitter inomhus och njuter av ljudet av vatten som slår emor glaset. Boken ligger öppen och väntar på att läsas medan koppen med rykande te ger ifrån sig en doft som får näsan att sukta efter mer. Kontrasten mellan värmen inomhus och kylan på utsidan lämnar kroppen med gåshud då man snabbt öppnar en dörr eller ett fönster. Alla färger, alla dofter, ljusen och mörket, vädret och känslan. Jag älskar hösten.

Nu är hösten här på riktigt. Man sitter och skriver, lyssnar på regnet som smattrar mot fönsterrutan och huttrar med en tekopp i handen. Då vet man att det är höst. Jag älskar regnet, jag älskar te och jag älskar att skriva. Men huttrandet skulle jag klara mig utan. Jag hatar att frysa, men samtidigt hatar jag att svettas.

Jag antar att man inte kan få allt här i livet... Nej nu ska ja göra en kopp te till heh

Hare<3

Idag mår jag verkligen skit. Jag ser ut som skit. Jag luktar som skit. Skit i största allmännhet. Det kan kanske bero på mensen som bestämde sig för att komma förbi igår kväll eller snuvan som vägrar ge med sig. Hur som helst så orkar jag verkligen inte med någonting för tillfället. Just nu känns det som om att det inte spelar någon roll om jag orkar göra något eller inte, jag kommer ändå misslyckas med det jag gör. Fy fan...

Jag vet inte varför jag mår som jag gör, rikigt, vet inte varför och jag är inte säker på att jag vill veta varför heller. Jag tror inte att jag skulle må bättre av att veta. Eller kanske så skulle jag det, för då kanske jag skulle kunna göra något åt det. Om jag inte misslyckas med det också. Fy fan...