Gud jag blir sååå arg! På alla! Hatar verkligen den gär världen! Ingen fattar...

En tjatar om att jag ska stanna hemma och om vad jag ska göra, en annan klagar på allt jag gör och vad jag gör för fel när jag väl gör det, en trejde lämnar mig med allt och den fjärde bara blir besviken.

Jag orkar inte... Jag är så trött på alla som bara blir besvikna och arga, dom som säger att jag är misslyckad och korkad. Det gör ont. Men det verkar inte vara någon som fattar att dom orden skär in i själen. Det verkar inte vara någon som inser vad de orden gör med mitt inre. De skär och sliter, karvar och gräver, mosar och stampar, drar och pressar tills det enda som finns kvar är ett mosat hjärta som slår sina sista slag för dem som gjort det, för dem som fick hjärtat att spricka, för dem som inte fattade vad de hade gjort.

Ibland vore det bättre om man bara kunde försvinna och komma tillbaka när de som skadar en, som sårar en, som gör en till en osäker liten flicka igen bara har försvunnit. Man borde kunna göra det...

Jaa, som rubriken talar om så har jag inte haft den bästa morgonen. Det börjar med att jag vaknar av att staven ligger snett och skaver. Sen ringer pappa och väcker mej och talar om att jag ska gå ner till hunden så att mamma kan gå och lägga sig. Jag gör som jag blir tillsagd och det slutar med att mamma mer eller mindre slänger ut mig ur huset. Hon går till sist upp och lägger sig, efter att ha kommit ner och gapat ett par gånger... Det gör ont att höra det hon säger. Jag vet att hon inte menar det men det gör ändå ont. Jag har lärt mig att skapa en vägg mellan oss när hon åär sådär och bara skriker. Jag har på så sätt lärt mig att stänge ute orden och så vidare, trots att de når mig och det gör ont så visar jag det inte. Det kanske är den väggen som förstör. Det kanske är väggens fel att jag är som jag är. Att jag blir sur utan anledning. Att jag inte gör som jag blir tillsagd på en gång. Det kanske är väggens fel att jag inte vet vad jag vill. Jag hatar den där väggen...Den förstör så mkt. Jag vill ha bort den, nu!

Nu sitter jag i alla fall och lyssnar på musik och har ångest. Jag känner mig så elak eftersom att baby och jag inte kan åka in till Solna, vilket jag hade lovat pga av det här. Jag måste vara hemma och ta hunden, punkt slut. Det känns som om jag har förstört våran dag. Förlåt älskling!<3

Nu ska jag nog ta och suga på lite is, tungan är dubbelt så stor som den ska va xD

Hare<3