Den här ni mina vänner, det här är en riktigt talang<3

Älskar din röst Nathalie<3

Tänker på Dig, Anna, när jag hör den här<3

Nu är slutet nära för Angel. Han sprattlade och drog efter andan flera gånger då jag höll i honom idag då pappa skulle göra rent buren. Han låg i min famn, andades för att leva, slutade och började igen. Han låg ner och sen reste sig upp... Spike då? Det var ju han som hade bölden på magen... Jag vet men tydligen inte...
Jag hatar det här; jag fick nästan andnöd. En råtta har redan dött i mina händer, det ska inte hända igen. Hoppas bara att att han inte har ont...<3

But even though you leave it doesn't make it go away... It's still there.

You need to realize that. Otherwise it's gonna hurt really, really bad...

Vem är du? Du ska inte ens vara här? Du borde inte vara här? Du är bara ersättning, du är inte här på riktigt. Du verkar tro det, men det är du inte. Tro inte att du är någonting du inte är. Varför ska jag gilla dig? Du ska inte ens vara här. Varför är du ens här?

...hatar dig! Jag är alltid så trött på måndagar.. xD

I alla fall, nu ska jag nog bara borst tänderna, sen bär det av till skolan =P
Hare<3

Jag vet inte...

Jag saknar dig, som fan. Vill bara att du ska vara här så att jag kan prata med dig, vara med dig, bara sitta i soffan med dig. Kolla på TV som vi brukade medan vi pysslade med annat. Det var det vi brukade göra, kommer du ihåg? Vi brukade alltid ha något att göra. Sy, sticka, baka, kolla på tv, handla, bada, vad som helst. Vi gjorde alltid något. Aldrig uppskattade jag riktigt att du var där, det skulle du ju ändå alltid vara tänkte jag. Men jag hade fel, du skulle inte alltid vara där. Du försvann från oss, du lämnade oss på den här jorden för att ha det bättre.

Du vet om att jag saknar dig va? Mer än någonsin förr. Det var du som fick mig att vilja vara kvar. Det var du som fick mig att vara mig själv. Det var av dig jag fick stödet. Det var du och du var min och jag saknar dig, som aldrig förr.

Jag saknar ditt leende. Jag saknar ditt skratt. Jag saknar dina fingar då du hjälper mig med nuppnålarna. Jag saknar dina bruna ögon som lyser ab glädje och busighet. Jag saknar att du är här. Jag saknar Dig.

Hade du varit här hade det inte varit annorlunda - jag hade ändå inte uppkattat ditt sällskap mer, men jag vet att jag hade uppskattat det, det gjorde jag alltid, men inte så mycket som jag önskar att jag gjorde. Men jag saknar dig, jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra.

Jag antar att man inte vet vad man har förrän det är borta...