Jag har kollat igenom hemsidan till universitetet som Peter snackade om, Edinburgh Napier University, och nu är jag taggad som fan! Nu gäller det bara att jag kommer in också =D Jag hoppas verkligen att jag klarar det här... Jag kom på, då jag läste igenom sidan och allt vad som kommer hända hit och dit, att det finns nog inget jag velat så mycket i hela mitt liv =D Om jag inte gör det här kommer jag ångra mig hela mitt liv. Jag kommer gå och undra varför i helvete jag inte åkte dit. Jag måste åka dit. Inte för någon annans skull, bara för min egen. Dessutom finns möjligheter att studera i Sverige ett tag om jag väljer den skolan - kan det bli mer perfekt? Aja, nu ska jag inte ställa in mig på att börja där - jag måste ju komma in först =) *håll tummarna!*

Nej, nu måste jag verkligen börja med läxorna - jag tror jag börjar med engelskan =D

Hare<3

Hej på er, nu har jag kommit hem från skolan och tänkte skriva ett litet inlägg innan jag börjar med de hundra läxorna vi har fått äran att tilldelas. XD

I alla fall så ska jag nog göra en kopp te också - fryser ihjäl!

Jag känner mig i alla fall lite mer säker på att åka till Skottland nu. jag fick rätt universitet av Peter idag och alla kommentarer, både här och 'utifrån' värmde och gjorde mig mer motiverad =D Tack<3

Nej, nu måste jag börja med läxberget som stirrar på mig =(
Hare<3

Titta vad jag came across! =D 6:e filmens nurse! Fett snygg/cool bild =D

Som jag förstår det så har dom en nurse till varje film som hjälper till att samla in pengar till något med hjälp av blodskänkning eller nåt.. Vet inte riktigt, har inte kollat upp det sååå noga men det är något sånt =D

Nej, nu ska jag sova =)
Sov gott där ute<3<3  

Idag har det ju praktiskt taget regnat hela dagen! Inte för att jag klagar, jag älskar regnet!<3

I alla fall så har det inte hänt så mycket idag, jag har gjort klart 22/29 instuderingsfrågor till psykologin, läst lite religion, skrivit lite och så kom Tess överrunt 7 och vi spelade lite Sagan on Ringen, X-Box style xD Vi har klarat alla utom 3 banor på typ 3 timmar, kanske 4 XD hahah fan äger vi eller vad?
Tess; Pampis och Legoknäkten ska fan upp i level 3, oavsett om de e spelare ett eller två, Pampis får fan köra sitt rejs lite oftare om de behövs xD Men de sköter jag, du får ju ändå inge poäng xD haha

I alla fall, nu har jag ätit middag, chockladkaka ((jag känner det däliga samvetet hugga mig i bakhuvudet med skeden)) och kollat på Parlamentet =P

Sitter i sängen nu, ska skriva lite innan jag knyter mig. Jag saknar min älskling... Vill att hon ska ligga bredvid mig inatt<3

Hare<3

Alltså nu är jag helt störd i huvudet av alla tankar som ramlar runt där inne. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill ju studera i England eller Skottland, journalistik, men jag vet inte hur jag ska göra eftersom att jag inte är säker på att jag skulle klara det. Det är så många faktorer som gör mig så taggad att åka med samtidigt så är det minst lika många som skriker åt mig att stanna hemma. Jag pratade med mamm om det här igår och fick veta att hon egentligen inte vill att jag åker eftersom att hon kommer sanka mig och allt det där men att hon inte kan säga att jag inte får åka eftersom att mormor mer eller mindre gjorde det till henne och hon ångrar att hon inte åkte ändå. Jag vet att det är själviskt att tänka så men det är mitt liv. Det är jag som ska leva med den här utbildningen, plus vad den nu leder mig till, resten av mitt liv. Jag oroar mig för så mycket. Jag kommer verkligen att sakna Anna mest av allt. Jag kommer att sakna familjen och alla kompisar. Jag kommer sakna Sverige i allmännhet, även om jag inte kan vänta på att få åka. Sen så vet jag ju inte ens om jag kommer in på University of Edinburgh. Det vet jag ju inte och kan omöjligt veta det förrän det händer. Det är en av de saker som gör mig mest orolig och osäker på det här. Tänk om jag inte kommer in, vad gör jag då? Jag har ju mer eller mindre ställt in mig på att åka dit, på att plugga där och skaffa mig en framtid där. Tänk om det inte fungerar. Vad FAN gör jag DÅ?

Om jag inte passar in. Om jag inte vet hur saker och ting fungerar. Visst man lär sig men vad fan gär jag om jag inte trivs? Om jag vill åka hem? Visst, man får bita ihop och gilla läget men är det jag?
Är det jag att åka iväg, till ett annat land och plugga i 3 år? Är det jag? Jag vet inte och jag är rädd att jag inte kommer få svaret på den frågan förrän jag är där.

Jag kan tänka mig att plugga journalism i Sverige också, absolut, men grejen är det att om jag pluggar i UK så är det en mycket större merit än att ha pluggat i Sverigie, både då man söker jobb i Sverige och i UK...Fan alltså - jag blir så sur på mig sjäv för att jag inte vet vad jag vill. Jag vet att det är ett år kvar men det räcker inte, jag skulle behöva minst 5 år till, bara för att kunna förbereda mig, för att kunna ställa om mig...

Den är det ju det här med pengar också. Jag har inte pengarna som krävs för att kunna plugga där. Visst, jag kan få det mesta av CSN och motsvarande studiehjälp i Skottland om jag pluggar i 3 år. Men sen tillkommer ju kostnader och sånt. Boende? Vart skulle jag bo i så fall? Jag vet ingenting och det känns som om jag måste veta. Jag måste veta för att våga. Och jag måste våga för att åka. jag msåte åka för min skull. För min framtid. Jag måste veta för min framtids skull och jag måste veta nu...

Jag vet inte, det är så mycket som gör mig osäker men samtidigt vet jag att det är det här jag vill. Måste livet vara så svårt?! Måste jag välja själv, kan ingen annan bara säga åt mig att åka, punkt slut? Det skulle vara så mycket enklare då... Hjälp...!

Nu har min ängel fixat! folket får inte veta vad som har hänt men oj, det är skillnad! XD

Hur som helst så kommer 27:an över idag och kollar på fotbollen; Sverige-Danmark! Hoppas vi vinner! =D

I alla fall, nu måste jag hjälpa mamma - hoppas det inte är alltför jobbigt =D
Hare<3

Liten egobild på mig

 - bara för att jag känner för det! =P

Just nu känns det så. Det kan bero på kommentarer. På saker som sägs och förblir osagt. Jag vet inte vad jag ska göra, det känns som om allt falerar och ramlar samman kring mig och jag kan inte göra något åt det. Vad ska jag göra när det jag gör ändå inte duger? Vad ska jag göra då ingen annan är villig att hjälpa till? Varför ska jag göra något när du är ovillig att ändra dig? Varför är jag den som blir sårad när jag bara vill väl?

Varför? - Jag vet inte, I guess that's life...

Precis just nu så insåg jag hur mycket jag älskar mina kompisar<3

Dom är alltid där förmig när jag behöver dem. De uppkattar alltid det man gör och det uppskattas. De bryr sig och de är ärliga. De får mig att må bra, även om jag har den sämsta dagen och de trösta mig om jag är ledsen. De finns där, och det uppskattar jag verkligen. Jag vet inte om jag kan tala om för er tjejer hur mycket ni betyder för mig för det finns inte ord. Älskar er alla och det kommer jag alltid att göra<3

Jill och Mia

Liz, Älskling och Rosen

Min lilla pusselbit Sofia  

((Eftersom att Cissi så effektivt undviker kameran så har jag inget kort på henne men du är för alltid i mit hjärta Lusen<3))